Har ni tänkt på hur svårt det har blivit att köpa presenter? Det har väl i och för sig alltid varit svårt då man ju vill att gåvan ska tas väl emot och att den ska uppskattas av mottagaren. Gärna ska den uppfattas som ”exklusiv” i bemärkelsen speciell om än inte nödvändigtvis dyr. Det är ju i sig inte lätt.
Men jag tycker att det har blivit svårare och svårare att köpa presenter. Förr var det bara ”gamla mormor” som redan hade allt hon behövde. Men nu ingår i stor sett alla i kategorin människor som har på tok för mycket. Till och med barn, studenter och arbetslösa som borde ha begränsade resurser verkar drunkna i prylar. En bieffekt av att det mesta är så billigt (i förhållande till våra inkomster) och att vi lever i ett sådant överflödssamhälle att den som inte har råd att köpa nytt kan köpa eller till och med få begagnade grejer i sån mängd att det snabbt blir ohållbart.
För ett par år sedan blev det därför populärt att köpa upplevelser. Upplevelser går ju att köpa i olika prisklasser och behöver inte alltid kosta pengar. Det vanligaste är kanske ändå att bjuda någon på middag/lunch på restaurang. Eller att köpa en flaska vin eller liknade. Något som köps men som inte blir en hyllvärmare.
Nu tycker jag dock att vi verkar börja bli rätt mättade på på detta också. Om man köper en fin flaska vin till någon så ställs den i skåpet med alla andra flaskor vin. En middag på restaurang är för många snarare stressigt eftersom de äter ute så ofta och det blir mer tvång etc etc.
När man ger någon en present så sätter man ju också omedvetet en standard och mottagaren känner ofta sig tvungen att ge något tillbaka vid ett senare tillfälle och om du inte heller behöver (vill ha) något så blir det ju dubbel olycka.
Jag har självklart överdrivit lite och det finns förstås personer som verkligen uppskattar presenter och som inte har så mycket men som generell regel tycker jag ändå att ovanstående är sant. Presenter har gått från att vara en vänlig handling som uppskattades i gemen, till att vara något som inte uppskattas lika mycket och till och med gränsar till en elak handling.
Vad tycker ni? Är det kanske dags att skippa presenter? Eller är lösningen kanske att vi slutar ”unna” oss själva saker/upplevelser så att det blir lättare för andra att skämma bort oss?
